Säcken har nu knutits ihop

Vilka fina möten jag fick vara med om genom min gestaltningsredovisning! Jag blev väldigt rörd över hur generöst gruppens medlemmar bjöd på sig själva genom aktivt deltagande i att sätta fast sina figurer och därefter i sina beskrivningar av hur man hade tänkt kring sin placering. Tack allihop!

Här nedan kommer några få bilder från gestaltningen på redovisningsdagen. Därmed har nu säcken knutits ihop kring min variant av statusuppdatering på nätet med denna analoga lägesrapport i nät. 

Det var så inspirerande att få ta del av alla andras redovisningar. Jag ser verkligen fram emot nästa gestaltningsuppdrag. Det här var jättekul!!!

Helheten av kursdeltagarnas lägesstatus. Betydligt mer utspridda och enskilda lägen än kollegornas i arbetslaget. Hör det samman med hur inarbetad relationen i respektive grupp hunnit bli, eller är det en slump?

I mitten har vi tre figurer satta som strålar ut från centrum. 

En hänger helt upp-och-ner.

Några balanserar på rotsystemet, någon med fötterna fast förankrade. 

En annan gungar i bakgrunden, utanför ramen.

Sammanfattning av gestaltningsarbetet

Sista bilden på plats i fikarummet. Ungefär två tredjedelar av kollegorna har varit med i gestaltningen. Några har alltså valt att stå utanför, vid sidan av. Sammanfattningsvis kan sägas att det har varit en spännande resa med många sköna reflektioner bland kollegorna som deltagit. Här kommer några godbitar som kan ge en bild av hur gestaltningen påverkat min arbetsplats.

"- Jag kontrollerar varje morgon så ingen jävel har flyttat min gubbe."

"- Det är jag som hänger där uppe. Längst upp. 

- .....? (bekymrade, frågande, ögonbryn från mig eftersom just den figuren ser ut att ha hängts i ordets fulla bemärkelse)

- Ja, alltså, haha, det var måndag morgon. En hel vecka till nästa helg.

- Jag blev ju ganska orolig när jag såg figuren... Men du mår bra o så...?

- Hahahaha! Ja, det var ju lite kul, tyckte jag!"

"- Det är jag som har den där frisyren!

- Aha, den coola! Kul att du ville vara med och att du fixade lite extra med din figur!

- Ja, jag flyttar mig varje dag. Längst ner på måndag och sedan klättrar jag upp till molnen under hela veckan. På fredag är jag i himlen! Det är E som är den andre som hänger med mig hela vägen. Han har gjort en gitarr som muntrar upp under resan!

- Ja, jag funderade just på om det kunde vara ett musikinstrument. Eller något helt annat...:-)"

"- Åh, vad kul vi hade igår med detta Maria! Vi fick en timme över mellan ett par utvecklingssamtal och då satte vi upp oss här. Vi skojade säkert en halvtimme med figurerna och hade hur kul som helst. 

- Kul! Är det ni där i mitten som kramas?

- Haha, ja, det är vi. Vi turas om att lyfta varandra! Vi har pratat om det flera gånger idag och det gör oss på så himla bra humör! Att vi hjälper varandra."

"- Jag satte mig här ute på sidospåret.

- Känner du dig utanför, Maria? (frågar bekymrad kollega försiktigt)

- Va? Neej, absolut inte. Jaha, så ser det ju faktiskt ut! Men nej, jag satte in mig utifrån vad jag gör i mitt arbete just nu. Känner att jag får lov att sticka iväg lite och göra lite extra kul vid sidan av det vanliga, liksom. När jag satte in mig var det ingen annan i nätet, så jag utgick bara från arbetet. Inte från var ni andra var.

- Du vill inte att vi ska klättra ut och hjälpa dig in igen då?"

Genom den här installationen har jag velat gestalta hur vi som individer påverkas i vår identitet av rummet vi befinner oss i och de individer som befinner sig där. Dels ville jag uppleva det själv men framför allt ville jag ge det till mina kollegor. Jag ville se dem och ge dem möjlighet att bli sedda såväl som att få syn på varandra. 

Jag har tagit starkt intryck av en lång rad konstnärer, författare och filmskapare. Författaren Paul Auster och konstnärinnan Candy Chang är kanske mina starkaste inspirationskällor i arbetet. 

Utvecklingssteg

Det händer så roliga saker! Jag satte in mig själv i ett tomt träd där jag valde min placering utifrån min pedagogiska situation. När det sedan fylldes på av/med kollegorna gav min placering i förhållande till de andra en annan betydelse. En mycket stark känsla som verkligen satte fingret på hur den egna identiteten påverkas av rummet och andras agerande. Ska detta redovisas på fredag redan!?! Ahhh!! Har lite idéer till performanser kring det men vet inte om det riktigt hinner jobbas igenom tillräckligt... 

Helheten

Flera figurer hjälper varandra att ta sig fram i nätet/trädet.

Vi sitter och hoppas på att få vara med!

Givande diskussioner

Under veckan har de lärare som satt in sig i installationen, på eget initiativ, kommit och pratat om hur de tänkt och livfullt diskuterat vad olika saker kan betyda. Hur kul som helst! Tyvärr har det stannat av lite med medverkan, så jag tror jag ska göra ett ryck på måndag och kanske maila ut en liten inbjudan till de som brukar vara i rummet. Inte för att försöka propsa på att de ska vara med, utan mer för att uppmärksamma dem på vad det är som belamrar hyllan och att det ligger figurer intill som man kan använda. Förstod idag att någon inte upptäckt det i halvdunklet som ofta råder där och det är ju inte så att vi har samma raster allihop så att man hinner prata med alla i lugn och ro.

Parallellt med min gestaltning tänker jag köra lite Banksy-inspirerade installationer med 6:orna (ca 65 elever) och har därför snackat lite med bildläraren som har de äldsta eleverna (åk7-9). Hon håller också på att jobba med installationsarbeten med en stor del av sina elever just nu och vilka spännande diskussioner hon och jag fick! Så idag kom hon över med en bok som var väl tummad. Jag för gärna detta inspirationstips vidare till er: "Grapefruit" av Yoko Ono. Ett smakprov ur boken: 

"SOVSTYCKE 1

Skriv ner alla saker som du vill göra.

Be andra göra dem och sov

tills de slutar göra dem.

Sov så länge du kan."

Säckpipa, armborst eller ballast?

Vad roligt att ett arbetsdygn efter uppsättandet finna sex figurer som ser ut att vara insatta med humor och inspiration! En av figurerna - den med cool frisyr - sattes in i fredags. Den har tydligen hoppat från sin plats bland trädtopparna/molnen och påbörjat en ny klättring mot toppen. En annan, som kommit upp idag, är mer oroande. Den hänger som i en strypsnara uppe vid ramens överkant... En tredje sitter och tar det lugnt vid botten av ramen. Ytterligare en har fått fin frisyr och någon form av last som skall bäras med. Eller är det inte ballast, utan kanske ett musikinstrument eller kanske ett vapen...?

Oj...

Innanför ramen med olika inställning och olika saker i bagaget

Jag är grymt lättad över att ingen hittills hunnit riva ner och stampa på mitt gestaltningsförsök och att flera kollegor redan har ägnat en liten stund åt att fundera och skapa. Jag blir så glad och varm i hjärtat:). Det känns spännande och kul!

På ett sidospår - på väg ur ramen?

Figurer som väntar på ägare

Fler figurer som väntar på ägare

Nu i vårt fikarum

På väggen i fikarummet

En figur har fått cool frisyr

Materiallådan nedanför

Fysiska arbetet har börjat

Så är jag äntligen igång! En konkret möjlighet att uttrycka sin status för personer i ett avgränsat fysiskt rum. Jag tänker skapa olika figurer så att man kan ha koll på sin egen utan att någon annan vet vem man är (om man vill att det ska vara privat). Troligen vill jag också ge möjlighet för den som vill att skapa sin egen figur. Vi får se. Kanske får man bara välja mellan de figurer jag förberett. Beror på.

Trädet med plats för olika lägen inom och utom ramen

Arbetsbordet

Figurtillverkning

Figuren håller sig fast i ramen

Hoppsan - hänger i foten i en gummisnodd på ett sidospår

Med hjälp av ett gummiband kan man ta sig mot lövverket och gå lite utanför ramen

Precis såhär

Den som söker finner? Jag har funnit en konstnär som jobbar precis så som jag skulle vilja prova. Just hur man skapar möjlighet för sina medmänniskor att synas och få syn på sin egen identitet och miljön som man befinner sig i. Nu ska jag in och djupstudera hennes arbeten lite innan jag drar igång. Gäller ju att ta med sig godbitarna och kanske använda på något vis i sitt eget skapande.

http://candychang.com

As We Are

Clement Hardware & Variety, New Orleans

“We don’t see things as they are, we see them as we are.” —Anaïs Nin

Att involvera publiken

Vid handledningen nämnde Peter utställningen Vränga som skapats i Motala i augusti och september. Jag letade lite på nätet och hittade lite under den här länken:

http://motala.se/sv/Invanare/Kultur-och-fritid/konst/Motala-konsthall/Tidigare-Utstallningar/

Där nämndes lite om hur en konstnärlig form att involvera publiken skulle kunna se ut. Det passar mig väldigt bra och ger mig lite mer trygghet i att mina planer ändå skulle kunna funka. Jag ska leta mer, men om någon har något bra tips tar jag väldigt gärna emot det! Jag är alltså på jakt efter konstnärliga happenings/exempel på hur man kan workshopa lite med betraktaren och på så vis få syn på hur vårt agerande påverkar varandras identiteter och omgivande miljö.

Efter handledning...

...har jag fått annat att tänka på. Jag har fått syn på några beröringspunkter som jag och mina elever kan ha gemensamt när det gäller prestationsångest och rädslan att misslyckas, inte minst. Inte så att jag har många elever som visar en sådan känsla, men någon dyker det upp då och då. Det var väldigt nyttigt med handledning ur det. Ska försöka bära med mig mina erfarenheter för min yrkesroll, inte minst. Att fokusera på processen och idéerna snarare än slutresultatet och hela konceptet samtidigt. Jag är ju van att (försöka) ha kontroll över vad jag gör och varför och vad det ska leda till (lite viktigt för lärarrollen på många sätt). Ska försöka släppa det nu och tänka i andra banor. Smala in arbetet lite så det inte blir för stort. Fokusera, testa, dokumentera. Släpp kontrollen NU.

Omgivingens påverkan på identiteten och vice versa

Efter att nu ha läst "In the Country of Last Things" av Paul Auster och "På stort Alvar" av Johan Theorin har jag fastnat för att jobba med synliggörandet av hur omgivningen och identiteten påverkar varandra. Jag vill arbeta med någon form av installation som betraktaren är delaktig i, nästan som en performans där betraktaren bjuds in i agerandet och får syn på sig själv och andra i den avgränsade omgivningen. Samtidigt känner jag mig rädd - rädd att blotta mig, rädd att ingen ska bry sig om vad jag gör och helt enkelt rädd att misslyckas med min intention. Försöker fokusera på att det i så fall också är en viktig del i konsten - det säger en hel del om omgivningen och dess individer som jag är så nyfiken på.

Det skall nog bli ett collage som betraktare är välkomna att arbeta vidare på och placera in sig själva i (i form av små gröna figurer). Jag tänker att jag kan placera tre stycken likadana grundformer i vår skolas tre olika personalrum - det är vad jag kunnat se så gott som vattentäta skott mellan rummen såväl som skolans åldersindelningar och fysiska byggnader. Vore intressant att följa och jämföra.

Livspusslet och dess irrvägar

NU tror jag att jag har det. Livet som helhet. Identitetsbygget som ständigt pågår och utvecklas. Att hålla sig innanför ramarna och trilla ut/ta sig ut ibland. Skyddsnät, varierat ramverk, trådar som spinns, yttre påverkan, slump, öde, förutsägbarhet och ovisshet, hårt och mjukt, naturkrafterna som genomsyrar tillvaron, betongvägg, fönster och bubblor. Hmmm. Det kan nog bli något.

Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig och bara GÖRA. Har jag fått prestationsångest? Stress? Tur att det är ett par dagar ledigt från den vanliga skolan så jag hinner ikapp mig. Stort behov av handledning - bara nu uppkopplingen funkar (långt ifrån säkert).

Identitet - referens

Just efter jag lämnat in min projektskiss slog det mig att jag glömt nämna en av mina favoriter från den litterära världen. Tänkte att det inte gjorde så mycket, men när jag nu försöker ta mig in i identitetsproblematiken kommer jag åter tillbaka till samme person. Paul Auster är ju fantastiskt bra på identitetsfrågor! Vilken tur att jag kom att tänka på honom! Får ta en sväng till bokhyllan snarast.

Statusuppdatering - idéer

Man skulle kunna sätta upp en griffeltavla i ett klassrum eller personalrum och ha vitmålat några oavslutade påståenden som rummets besökare får fylla i med tavelkrita. Man kanske suddar ut när man vill fylla i något nytt eller så suddar man ut regelbundet vid olika tidpunkter. Jag skulle kunna fotografera regelbundet och sammanställa till ett bildspel eller en fototavla, ungefär. Som en typ av akustisk facebookstatus som gällde för det rummet. Ett sätt att bli synlig på ett annat plan för de andra i rummet. Lockande att testa åtminstone!

Eller så skulle jag kunna bokföra min egen status för mig själv under en begränsad tid. Till exempel status i ordets tidigare bemärkelse - som ett diagram över dagarna där jag gör/är låg- respektive högstatus i det jag gör. Diagrammen skulle kunna sammanföras på något vis och bli en bild i någon form. Jag är väldigt lockad av det också.

Kanske måste testa båda :-).
Eller komma på något helt annat.

Tema - inriktning

Jag har funderat en hel del kring vilken inriktning jag ska ha i arbetet. Det tog avstamp i att jag kände för att fokusera på kommunikation. Sen har jag tänkt vidare och hamnade då i vänskap, relationer och identitet. Detta är ständigt aktuellt och engagerande såväl i mitt yrkesliv som i mitt privatliv.

Nu har jag låtit tanken gro ett par dagar. Det mest förutsägbara vore kanske att rikta in sig på sociala medier som identitetsskapare. Men kan jag göra en personlig vinkling på det? Jag tillåter mig att irra runt i statusbegreppet en stund tror jag. Det är så roligt, eftersom ordet status helt har fått en ny bredd i sin innebörd de senaste åren.

Gestaltningsbegreppet

Jag vill undersöka olika konstnärliga infallsvinklar på gestaltningsbegreppet för att få en egen plattform så här i början av processen. När jag tänker konst-bild-gestaltning har jag så lätt att direkt hamna i tankar kring mina upplevelser från konstutställningar och liknande. Det blir lite för trångt för mitt skapande just nu, när uppgiften var så vid. Här är några citat jag fastnade för och som jag tar med mig in i min process:

"Därför måste man tidigt förstå att det inte är jag som ska bli sedd - utan det är de, människorna i publiken, som ska bli sedda av mig, av oss på scenen." Orden är Krister Henriksson (2003) från en intervju om utbildning i scenisk gestaltning.

"...dom bästa filmerna är just dom där du får göra egna bilder av vad som händer och dra egna slutsatser, utan att få det berättat för dig. Man kan förenklat säga att i den ogestaltade meningen använder du adjektiv för att berätta om karaktärernas tillstånd. Och i den gestaltade meningen använder du istället verb för att visa det." Så skriver författarinnan Ingrid Elfberg om litterär gestaltning i sin blogg.