Sista bilden på plats i fikarummet. Ungefär två tredjedelar av kollegorna har varit med i gestaltningen. Några har alltså valt att stå utanför, vid sidan av. Sammanfattningsvis kan sägas att det har varit en spännande resa med många sköna reflektioner bland kollegorna som deltagit. Här kommer några godbitar som kan ge en bild av hur gestaltningen påverkat min arbetsplats.
"- Jag kontrollerar varje morgon så ingen jävel har flyttat min gubbe."
"- Det är jag som hänger där uppe. Längst upp.
- .....? (bekymrade, frågande, ögonbryn från mig eftersom just den figuren ser ut att ha hängts i ordets fulla bemärkelse)
- Ja, alltså, haha, det var måndag morgon. En hel vecka till nästa helg.
- Jag blev ju ganska orolig när jag såg figuren... Men du mår bra o så...?
- Hahahaha! Ja, det var ju lite kul, tyckte jag!"
"- Det är jag som har den där frisyren!
- Aha, den coola! Kul att du ville vara med och att du fixade lite extra med din figur!
- Ja, jag flyttar mig varje dag. Längst ner på måndag och sedan klättrar jag upp till molnen under hela veckan. På fredag är jag i himlen! Det är E som är den andre som hänger med mig hela vägen. Han har gjort en gitarr som muntrar upp under resan!
- Ja, jag funderade just på om det kunde vara ett musikinstrument. Eller något helt annat...:-)"
"- Åh, vad kul vi hade igår med detta Maria! Vi fick en timme över mellan ett par utvecklingssamtal och då satte vi upp oss här. Vi skojade säkert en halvtimme med figurerna och hade hur kul som helst.
- Kul! Är det ni där i mitten som kramas?
- Haha, ja, det är vi. Vi turas om att lyfta varandra! Vi har pratat om det flera gånger idag och det gör oss på så himla bra humör! Att vi hjälper varandra."
"- Jag satte mig här ute på sidospåret.
- Känner du dig utanför, Maria? (frågar bekymrad kollega försiktigt)
- Va? Neej, absolut inte. Jaha, så ser det ju faktiskt ut! Men nej, jag satte in mig utifrån vad jag gör i mitt arbete just nu. Känner att jag får lov att sticka iväg lite och göra lite extra kul vid sidan av det vanliga, liksom. När jag satte in mig var det ingen annan i nätet, så jag utgick bara från arbetet. Inte från var ni andra var.
- Du vill inte att vi ska klättra ut och hjälpa dig in igen då?"
Genom den här installationen har jag velat gestalta hur vi som individer påverkas i vår identitet av rummet vi befinner oss i och de individer som befinner sig där. Dels ville jag uppleva det själv men framför allt ville jag ge det till mina kollegor. Jag ville se dem och ge dem möjlighet att bli sedda såväl som att få syn på varandra.
Jag har tagit starkt intryck av en lång rad konstnärer, författare och filmskapare. Författaren Paul Auster och konstnärinnan Candy Chang är kanske mina starkaste inspirationskällor i arbetet.
