Fallstudie - assignment 1 & 2

"Fall-ing bird"

Lite avstånd

Stort avstånd. Man kan ana pippin där uppe i mitten, ganska centralt i bilden.

I mitt digitala samlande fastnade jag för "fall". (Se äldre inlägg för länk till mitt samlande.) Jag samlade (still-)bilder av fallrörelser och lite annat som passade ihop med det. Jag funderade vidare kring ordets innebörd och möjliga betydelser. Samtidigt pågick hösten som bäst utanför. Höst=Fall på engelska. Fallet har därför tagit sig uttryck i en fallande höstfågel; "fall-ing bird". Hade gärna provat att fotografera den i rörelse men behövde en medhjälpare för det. Har väntat i två veckor nu på kombinationen dagsljus - medhjälpare - regnfritt - lugna barn, utan framgång. Är för rädd om min kamera (telefonkameran fick stå tillbaka den här gången) för att vilja fotografera i regn. För skulpturens del skulle det däremot varit kul. Valde tillslut en annan idé där man kan tro att fågeln är på väg att lyfta eller precis har landat, men där verkets titel "Fall-ing bird" kan leda tankarna i andra banor. Så kan det gå. 

Skulpturens placering i naturen är central för att ge ett visst uttryck. Jag utgick från verkets placering när jag arbetade med den. Det är alltså ingen skulptur som var ämnad att stå inne. Trots det är den gjord i ett icke väderbeständigt material i form av akrylfärg och papper. Kort livslängd för den pippin med andra ord. En intressant känsla att lägga ner ganska mycket jobb för något som bara skall överleva ögonblicket. Fotografiet blir det viktiga i nästa stund. Det är det nya digitala sammanhanget. 

Med ett arbete som detta, där själva "verket" är ytterst tillfälligt, förflyttas fokus från slutresultatet till processen i skapandet och poängen med gestaltningen. Det kan också fungera förlösande genom att "misstag" och tillkortakommanden i skapandet inte lever kvar och gör sig påminda så som en bild på väggen i ett klassrum kan göra under kanske en hel termin. Man blir möjligen fri och avslappnad och låter känslan ta över perfektionismen i hantverket.

Genom att placera sin skapelse utomhus blir den del av någonting mycket större - universum. Väggar, tak och golv ramar inte längre in och begränsar. Hisnande känsla, upplever jag.

Här kommer nu några bilder från processen med skulpturens tillkomst.

Utsikt från ritbordet = tema- och färginspiration

Vet ännu inte vad det ska bli, men gillar "fjädereffekterna" som blir. Leker lite med olika mönster i färgen.

Färgarken bjuder in till att göra en fågel, så det är det det blir.

Det gäller att jobba snabbt medan färgen är blöt, för sedan drar pappret ihop sig och formar sig som det vill om man inte är beredd.

Närbild på den färdiga pippin. Guldglittret på ryggen syns dåligt, så den som vill kan tänka dit det istället ;-). 

Uppdrag digitalt samlande - assignment 1

Jag började samla bilder på flickr eftersom the commons där gör det tydligt vilka rättigheter man har att använda bilderna och redigera i dem. Jobbar oftast med commons-licencer med eleverna så de får inpräntat vad som gäller. Finns trots allt väldigt många bilder som man får använda och även redigera. Kom sedan på att Pinterest är ännu bättre för just detta ändamål där samlandet var i fokus. Här är en länk till min fallstudie: http://www.pinterest.com/mariabodn/fallstudie/

Vad är ett fall? Är det ett uppdrag, ett misslyckande eller ett hopp om att komma till en ny nivå/annat plan? Tycker ordet bjuder in till så många härligt inspirerande existentiella funderingar.

Uppdrag ÄRTOR - assignment 3, det andra av två valda

Som en tjuv om natten kände jag mig när jag smusslade ut en ärta i taget under min långpromenad genom stan. Tänker att gula ärtor inte kan vara nedskräpning och inte heller skadligt för eventuellt hungriga fåglar. Ändå var jag väldigt diskret och släppte en i taget utmed benet samtidigt som jag hela tiden kastade ett öga över axeln. Livrädd att någon skulle upptäcka mig och bli arg. Men allra mest var jag rädd för att något barn skulle se och att jag därmed skulle lära ut att det var ok att släppa skräp lite som man vill. Vuxna skulle nog inte bry sig så mycket, egentligen. Såvida det inte var någon som promenerade efter mig hela vägen. Märkte ingen som gjorde det, tack och lov. Tyckte ärtornas duns mot marken ekade mellan husen så fort jag mötte någon. 

Vi lämnar ju spår och avtryck varthelst vi tar oss fram. Svett, hudavlagringar, hårstrån och så vidare. Det kändes spännande att med flit lämna ett så tydligt spår och det var inte utan att jag hoppades att någon skulle spåra upp mig. Det vore på något sätt hemskt tråkigt om jag på detta sätt försökte dra uppmärksamheten till min promenad utan att någon skulle märka det. Lite motstridiga känslor alltså.

Blir lite sugen på att samla och följa på spår som andra lämnat efter sig, medvetet eller omedvetet. Lite som det där med vantarna, ni vet. Eller som Sherlock Holmes. Kan man ha dialog med någon som lämnat spår? Alltså, kan man ge en form av replik tillbaka på något vis? Kanske också kan bli en ingång till mitt samlande i digitala rum, som jag inte riktigt fått kläm på ännu.

Stannade här en stund...

När man är liten och leker skattjakt är det ju just det där med att spåra som är så spännande. Hur skulle man kunna använda det i undervisningen? Kan man skapa konst-iga spår i digitala rum och på den fysiska skolgården, i klassrummet och i korridoren? Jag arbetade vid ett tillfälle med montrar. Ett effektivt sätt att locka in folk i montern och få dem att titta närmare på det man ville var just via en form av lekfullt detektivarbete - snurra på hjul, lyfta på lock och dra i snören och hitta vidare för att få se det som skulle visas. En mer avancerad form av julkalendern skulle man nästan kunna säga. Borde ju vara möjligt att arbeta fram med eleverna också. Och himla kul. :-)

Och så vill jag bara säga att Grapefruit av Yoko Ono är en klassiker. Härliga idéer. Så glad att vi tvingas prova sånt här (performanser) som jag är himla skraj inför. Utvecklande!

Uppdrag GLITTER - assignment 3, första av två valda

Jag blev väldigt sugen på uppdraget att strö ut glitter i det offentliga rummet. Min närmsta tätort är Lilla Edet och där är, i alla fall så här under regniga höstdagar, ganska grått och trist. För några år sedan firades det att Mr Gay Sweden kom från just Lilla Edet, men i år har Sverigedemokraterna firat stora valframgångar i hela regionen med ca 20 % av rösterna och näst största parti på flera håll. Kände med andra ord att lite rosa glitter skulle lysa upp i mörkret.

Sagt och gjort. Utrustad med en burk rosa glitter strosade jag runt kring ortens ursprungliga nav - slussområdet. Innanför mörka glas satt troligen slussvakten och funderade på vad jag gjorde, men det var tillräckligt kallt och rått för att han skulle välja att stanna kvar inne i värmen. Eller så såg jag tillräckligt oskyldig ut. Men det är mindre troligt.

Det som hände istället var att jag i samma stund som vinden spred glittret vackert över en ful och sliten "sugga" fick upp ögonen för saker i omgivningen med samma färg. Jag hittade plötsligt färgklickar lite varstans hela resten av promenaden. Genom att själv vara delaktig i färgsättandet blev jag alltså varse samhällets hela färgskala på ett sätt jag inte riktigt upplevt förut. Jag känner mig också väldigt glad. Tänk att jag helt sonika har satt färg på Lilla Edet. Bokstavligt talat. I alla fall för en liten stund tills naturens krafter lyfter iväg det till något annat ställe. Häftigt! 

Blir ju genast inspirerad att söka tillstånd hos kommunen där jag jobbar för att komma överens om ytor som mina elever kan få förgylla på olika vis. När man blir varse de vackra färgerna och formerna samt avsaknaden av desamma tror jag också man blir mer angelägen om att vara rädd om sin miljö. Jag tror också att man genom att uppleva det vackra i tillvaron blir mer intresserad av att engagera sig i samhället och de som bor och vistas där.  

Uppdrag ljud - en resa i olika plan (assignment 4)

Jag har åkt bil, rulltrappa och hiss, fram och tillbaka, hit och dit och upp och ner. Med mobiltelefonens röstmemo som inspelningskanal och sedan redigerat i imovie eftersom jag ville sätta bild till. Filerna gick finfint att skicka över via Google Drive-appen. Jag har använt smartphone och surfplatta, så som våra elever har möjlighet att göra.

Att samla ljud var förvånansvärt roligt. Missförstå mig inte. Jag har haft mycket kul med ljud och "tramp" (som man kallar det när man gör ljudeffekter till filmer) tidigare. Men på senaste tiden har det strulat med mikrofoner, dåliga inspelningar och alla möjliga andra tråkigheter. Trodde inte denna övning skulle ge mig så mycket nytt. Men där hade jag fel.

Att bara spela in lite slumpmässigt, allmänt bakgrundsljud, utan att ha en viss röst som skulle höras eller viss effekt som skulle upplevas gjorde att jag började lyssna efter alla "lager" i ljudet. Kände mig plötsligt som en musiker. Hörde rytmen i fotstegen, rulltrappors olika melodier och samtalsfragment från förbipasserande. Att spela in eller agera kring ljudbilden i miljön på något vis gör tydligen att man skärper sitt hörselsinne och en ny dörr i tillvaron öppnas. Det är lite grand som att lära sig namnen på olika fåglar och lära sig urskilja dem i deras sång i skogen - världen blir liksom en nyans rikare då. Eller som för den som lärt sig känna igen olika sorters träd: Då blir skogen detaljrik och vacker - inte bara grön och svårgenomtränglig. Ungefär så.

Så klart associerar jag till den inre resa som den här kursen tagit mig med på. Sammanfattat på sex korta minuter. Dra gärna på ljudet på max så att du hör så många lager i ljudbilden som möjligt (det kommer inga plötsliga vrålhöga ljud).

Planering av undervisning i bildanalys

Från kursplanen

Syfte

”...Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier. Undervisningen ska också ge eleverna möjligheter att diskutera och kritiskt granska olika bildbudskap och bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om bilder i olika kulturer, både historiskt och i nutid. Genom undervisningen ska eleverna även ges möjlighet att använda sina kunskaper om olika typer av bilder i det egna bildskapandet...”

Kunskapskrav åk 9

”...Eleven kan tolka såväl samtida som historiska bilder och visuell kultur och för då underbyggda resonemang med kopplingar till egna erfarenheter, andra verk och företeelser i omvärlden. Dessutom beskriver eleven bildernas och verkens uttryck, innehåll och funktion med användning av ämnesspecifika begrepp...”


Lektionsplanering (totalt sex lektioner)

Jag har valt en semiotisk analysmodell eftersom jag tänker att den funkar bra på många olika typer av bilder, även i kombination med text. Varje lektion innehåller ett moment av skriftlig reflektion men också ett praktiskt bildarbete eller estetisk upplevelse (första och sista lektionen).

Som inledning till lektionerna går läraren kort igenom hela upplägget så att eleverna kan se helheten och förstå syftet. Därefter delar man upp uppgifterna i lektionsbitar, så att det inte känns alltför stort och betungande. Även om man som enskild elev endast analyserar en bild kan man tack vare väl genomförda redovisningar få till sig analyser av betydligt fler bilder, från olika historiska tider och kulturer. Jag är övertygad om att man på detta vis ger eleverna möjlighet att nå kursplanens kunskapsmål inom bildanalys och att syftet med undervisningen kan nås för alla elever.


Lektion 1

Eleven skall hitta en bild som på något sätt berör och intresserar eleven. Eftersom bilden skall analyseras på djupet krävs det att elevens intresse för bilden är ganska starkt - så det håller i sig flera lektioner. Stort utrymme för fria val är därför att föredra. Ex seriebild, konstbild, nyhetsbild, bild från sociala medier, reklambild. Jag skulle vid en första bildanalys ändå välja att snäva in det till de tre nedanstående alternativen, för att hålla en viss minsta kvalité på bilderna. Obs viktigt att tänka på källhänvisning när originalbilden återanvänds - ta gärna skärmdump om bilden hittas på nätet och upphovsrätten är oklar, eftersom det då blir en bild av en bild och man kommer runt problemet.

Alt 1) Besök ett galleri eller konstmuseum

Alt 2) Välj bland konstbilder i skolans bibliotek eller på nätet (här är det lämpligt att det finns en länklista till kända konstnärers verk, så att eleverna inte behöver famla i blindo)

Alt 3) Sök bland nyhetsbilder i dagstidningar (svenska såväl som utländska)

Här har jag valt att ge bildexempel på hur det kan se ut. Den bild jag har valt hittade jag på
Bohusläns museum i Uddevalla. Konstnären är Gustaf Cederström, kanske mer känd för sitt verk
"Karl XII:s likfärd". Bilden heter "De hemlösa" och är en oljemålning från 1894.
Tavlan är inte målad direkt framför motivet utan skapad genom att föra ihop olika delar till en helhet.

Lektion 2

Eleverna beskriver vilka känslor som bilden väcker hos dem. Hur upplever de den? Varför fastnade de för just den bilden? Var hittade de bilden och hur ser det ut runt den (kontext)?Skriv ner i den egna reflektionsboken, intill en kopia av den bild man valt.

Eleverna skriver sedan ned vad de ser på bilden (denotationer). Figurer, föremål, miljö, händelser och hur bilden är framställd, vilken teknik.

Eleverna gör en skiss/bild där komposition, former och riktningar, ljus och mörker visas. Den kan med fördel göras intill texten i reflektionsboken, eftersom det är en del av denotationen.

Jag fastnade för bilden på grund av dess aktualitet i diskussioner om fattiga och tiggare i vårt land idag.

Lektion 3

Vad kommer man att tänka på när man ser bilden (konnotationer)? Först vad man tror att ”gemene man” kommer att tänka på. Därefter vad man själv, alldeles personligen associerar till. För vem är bilden gjord (målgrupp)?
Vem är avsändaren (konstnär, fotograf på beställningsuppdrag osv)?
Vilket syfte har bilden (skall den underhålla, informera, propagera...)?
Eleven antecknar i sin reflektionsbok.

Eleven väljer ut någon detalj i bilden och kopierar/förstorar/förminskar den med valfri konstnärlig metod.

Min detalj är kvinnan med det ammande barnet, som också är central i bilden.
Tankarna går genast till Maria och Jesubarnet. Det är mycket i bilden som leder tankarna dit
(vin o bröd - nattvard, hemlösa, ljus valvbåge bildar en gloria osv). 

Lektion 4

Vilken mening har bilden? Hur tolkas den - när den gjordes, idag och om hundra år?

Eleven gör en parafras på bilden. Valfri metod.

Parafrasen jag gjort är att placera människorna på en tågstation, som ett resande folk.

Lektion 5

Parafrasen skall sedan redovisas inför elevgruppen där man också berättar vad man har gjort och hur man har tänkt kring förändringen i budskapet: Eleven skall förutom att visa upp sin bild (parafrasen) vid redovisningen kunna kort beskriva originalet (tex visa bilden), dess avsändare och mottagare samt dess kontext. Dvs en sammanfattning av den analys man gjort.

Beroende på elevgruppens storlek väljer man lämplig redovisningsform. Det blir tröttsamt att lyssna på för många redovisningar, samtidigt som det är viktigt att alla blir bekräftade i sitt gedigna arbete. Både respons från läraren och kamraterna är angeläget. Mitt förslag är därför att man i lite större grupper redovisar i form av en utställning där allas alster placeras ut i rummet och där en kort skriftlig sammanfattning presenteras intill respektive bild. När man ägnat en god stund åt att studera bilderna tilldelas man kanske två bilder var som man ger skriftlig respons på (så att alla också får två olika kamraters respons). Responsen lämnas via läraren som för in sin egen samt de två klasskamraternas respons i elevens reflektionsbok.

Lämpligt fokus i responsen:
Intryck man får av bilden (upplevelse, tankar, associationer osv).
Om man får någon fundering/om bilden ställer frågor.
Något som man tycker var intressant/bra.


Efterarbete (ev lektion 6)

Eleverna reflekterar i sin bok kring redovisningarna och försöker ”sätta fingret på” nya insikter när det gäller förståelsen av bilder. Kanske har man fått någon aha-upplevelse när man såg någon kamrats redovisning? Likheter eller skillnader mellan den egna analysen och kompisarnas? Kom man på något man skulle velat göra annorlunda om man gjort en liknande uppgift igen? Är det någon bildskapare eller genre man blivit nyfiken på och vill veta mer om?

_________________

Vad, hur och varför?

I början av arbetet funderade jag på vad namnet gör med individen som bär det. Efter ett tag riktades mitt fokus inåt, mot det egna jaget och mitt namn. Enbart i vårt land finns det nu levande ca 450 000 personer som bär namnet Maria. Vad har det gjort med mig?

Så, i den här gestaltningen har jag velat ge betraktaren en glimt av Maria, en bland många, förväxlingsbar i en stor tillhörighet och gemenskap. På gott och ont. Ge fokus åt en Maria i taget, så att hon/han inte ska komma bort i just det ögonblicket. I en folksamling av just "Marior". Tecknade och utvalda av mig, efterliknande de verklighetens "Marior" som jag stött på genom livet. Vi får se hur det går när gestaltningen möter omvärlden...

En vägg av fördomar att stjäla från

Nu då! Jag har en idé som jag vill testa! Jag skall försöka ge mig på att rita enkla porträtt av de Marior jag stött på under årens lopp. Fylla ett block, så att man kan försvinna i mängden eller lätt smälta in. Då får jag min folksamling! Men hur ska jag hinna... Ahhh!!!

För något eller några år sedan såg jag en utställning med en ung tjej som heter Melanie Hedlund på kulturhuset i vår lilla stad. Det var roliga bilder som visade ett namnsdagsbarn varje dag hela året runt. Riktigt roligt sätt att skoja med våra fördomar om hur man ska se ut beroende på vad man heter. Här är ett foto från utställningen (tack till Karin Birkedahl, Kulturhuset Fregatten Stenungsund, för bilden och för att du snabbt hjälpte mig få fram namnet på konstnären!):

Jag, Maria, kan vara vem som helst

Satt och ammade när jag kom att tänka på att inte nog med att en Maria är van att försvinna i mängden, hon kan vara en han eller en hon och se ut hur som helst. Och så kom jag att tänka på barnböcker av Stina Wirsén, ni vet, små brokiga figurer som är just vem som helst:

Inspiration

Med 450.000 st Maria i vårt avlånga land tänker man ju att det borde kunna bli några som hörde av sig när man efterlyste "Maria" på Facebook. Och det har det visserligen gjort, men endast ett par som har Maria som andra- eller tredjenamn. Personer som dessutom har mycket ovanliga tilltalsnamn. De tankar som då far genom mitt huvud är att min egen upplevelse av att försvinna i mängden av Marior, att inte ta åt mig när någon ropar "Maria" kanske delas av alla de andra med Maria som tilltalsnamn? I så fall har vi inte bara namnet gemensamt utan också en upplevelse av vår identitet? Jag hade hoppats kunna göra någon form av kollage kring detta, men med så få bilder blir det lite fattigt...

Bilder av folkmassor fortsätter dyka upp i huvudet. Jag behöver utveckla det här på något sätt. Känns som jag måste tänka snabbare - så lite tid kvar till campusträffen! Här kommer några exempel på källor jag hämtar inspiration ifrån:

Vanessa Beecroft

Kanske först och främst den italienska konstnären Vanessa Beecrofts många fantastiska performanser.

"The performances are existential encounters between models and audience, their shame and their expectations. Each performance is made for a specific location and often references the political, historical, or social associations of the place where it is held. Beecroft’s work is deceptively simple in its execution, provoking questions around identity, politics and voyeurism in the complex relationship between viewer, model and context."

källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Vanessa_Beecroft

http://www.vanessabeecroft.com/frameset.html

Figuranter

Installation av svenska konstnären Katerina Mistral som man t.ex kunde se 2006 i Göteborg vid Röda Sten (där vår grupp lunchade, upplevde konst och lärde oss om graffiti bland annat). Här är åskådaren och dess avstånd viktig för hur människofigurerna upplevs. Situationen de befinner sig i blir i centrum - inte figurernas individualitet eftersom de är masstillverkade.

http://www.katerinamistal.com/installation.html#

Terrakottaarmén 

Tänk om jag kunnat skapa något liknande :-). Fast jag vill ju inte ha ett stort gäng Marior som bevakar mig i livet efter detta, så syftet är ju helt klart annat.

"Armén är en del av Qin Shi Huangdis mausoleum (regerade Qin från 246 och hela Kina från 221 fram till sin död 210 f.Kr.) för att vakta dennes grav.

Kejsarens gravområde, av vilket terrakottaarmén är en del, påbörjades 246 f.Kr. och man uppskattar att det tog 700 000 arbetare och hantverkare 39 år att färdigställa det. Dessa lerfigurer är större än genomsnittsmänniskor, 183 cm - 195 cm långa. ... Eftersom alla har unika ansiktsdrag är det möjligt att de ska efterlikna riktiga soldater."

källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Terrakottaarmén

Efterlysning:

Finns det några vid namn Maria (inte nödvändigtvis tilltalsnamnet) som vill skänka en selfie till ett konstprojekt? Jag går en utbildning vid HDK, Göteborgs Universitet och håller på med en gestaltning om identitet. Bilderna kommer att visas som ett collage vid redovisningen på kursen. Maila bilden till: maria.kristina.b@gmail.com  Hoppas ni vill vara med! (Dela gärna inlägget)
(utlagt på fb)

Återbruk

I vår kurs har vi ägnat mycket tid åt att hitta in i återanvändning av brukat material och nu senast fick vi en föreläsning om att "stjäla som en konstnär". Vad passande då att senaste numret av Lärarförbundets tidning "Uttryck" 2/2014 (om lärande, estetik och kommunikation - för lärare i de estetiska ämnena) har tema återbruk. Här kommer ett citat därifrån:

"Att se skapandet som att man har en hemlig källa att ösa ur är märkligt. Det sker i dialog med historien. Det intressanta är vad som hänt däremellan, vad vi har bakom, omkring och framför oss, säger Bella Rune, professor i textil konst på Konstfack i Stockholm."

Om jag då tänker i begreppet namn kan jag ju se att namn återanvänds så det står härliga till. Det intressanta i sammanhanget tycker jag är att samma namn kan uppfattas så olika beroende på när det ges. Att historien skapar ny innebörd. Hittade en diskussionstråd om vad som är helt rätt och fel när det gäller namn. Kul att det finns så olika åsikter och referenser.
http://www.familjeliv.se/Forum-2-56/m72781033-1.html

Hörde på TV så sent som igår att ett av de vanligaste namnen på förskolebarn just nu var "Nova-Li", ett namn som av många hade getts till barnen för att de skulle vara annorlunda och unika...

//Maria
- kvinna med ett namn som återanvänts

Vem är min mamma och pappa?

Mitt namn skall kanske säga något om vem jag som har namnet är. Namnet bidrar kanske till att ge personer runt omkring förväntningar på mig. Men våra namn säger ju betydligt mer om våra föräldrar, eller den som gav oss namnet (se Anjas kommentar till blogginlägget "namn som identitetsskapare" om kinesisk namntradition). Jag heter Maria och min syster heter Anna. Dessa båda namn toppar sedan många år listan över landets vanligaste. Vi smälter in extremt mycket på så vis. Både jag och min syster har därför under många år alltid presenterat oss i telefon med både för- och efternamn. För- och efternamn har liksom växt ihop till ett namn. För att vi inte ska förväxlas med någon av alla de andra Annorna (drygt 300.000 st) och Mariorna (nästan 450.000 st). Vi är lätt förväxlingsbara annars. Har det påverkat oss?

Topplistan antal namnbärare i Sverige

Kvinnonamn		Mansnamn		Efternamn
1	Maria	1	Erik	1	Johansson
2	Anna	2	Lars	2	Andersson
3	Margareta	3	Karl	3	Karlsson
4	Elisabeth	4	Anders	4	Nilsson
5	Eva	5	Johan	5	Eriksson
6	Birgitta	6	Per	6	Larsson
7	Kristina	7	Nils	7	Olsson
8	Karin	8	Carl	8	Persson
9	Elisabet	9	Jan	9	Svensson
10	Marie	10	Mikael	10	Gustafsson

Banksy - identitet okänd...?

Ett namn som verkligen är aktuellt just nu i vårt kultur-Sverige är den oidentifierade (?) men samtidigt så omtalade gatukonstnären Banksys. Vilken TV-kanal man än slår på har det under den senaste tiden diskuterats och rapporterats om den häftiga "Banksyhändelsen" som ägt rum den senaste tiden i Stockholm. Det är kul och spännande på så många vis.

Det sista jag gjorde med mina tre 6:or innan jag gick på mammaledighet, var just undervisning om gatukonst och då hade vi Banksy som huvudsaklig förebild. Vill gärna tipsa om en grymt bra film av och om just Banksy som du och dina elever kan se här (alldeles gratis, man bara fixar sig ett konto): http://www.swefilmer.com/exit-through-the-gift-shop-2010/exit-through-the-gift-shop-2010-video_94d064d39.html

En spännande artikel som vi läste till (inte helt ny, men kul läsning) : http://www.dailymail.co.uk/femail/article-1034538/Graffiti-artist-Banksy-unmasked---public-schoolboy-middle-class-suburbia.html

Namn som identitetsskapare

Jag har börjat att trevande fördjupa mig i funderingar kring namn, eller mer synen på den identitet som skapas utifrån det namn man har fått. När och hur används våra namn? Hur märker man av sitt namn i vardagen? Vilka mönster finns? Udda namn på kända personer (ex. Gullan Bornemark - kan namnet skapat kvinnan, eller kunde hon blivit kriminell i stället för att ägnat tid åt att skriva barnvisor)? Namnets betydelse i sociala medier?

Söker för fullt efter citat från olika håll och intressanta diskussioner på nätet. Det finns det ganska gott om. Däremot känner jag att jag saknar konstnärliga referenser i just ämnes-sammanhanget. Är det någon som har tips? Kan ju vara namn på annat än personer så klart.

Eller ska jag kanske spåna in på ett visst namn och se vad jag kan hitta för aspekter på det som identitetsskapare?