lördag 29 mars 2014

Vem är min mamma och pappa?

Mitt namn skall kanske säga något om vem jag som har namnet är. Namnet bidrar kanske till att ge personer runt omkring förväntningar på mig. Men våra namn säger ju betydligt mer om våra föräldrar, eller den som gav oss namnet (se Anjas kommentar till blogginlägget "namn som identitetsskapare" om kinesisk namntradition). Jag heter Maria och min syster heter Anna. Dessa båda namn toppar sedan många år listan över landets vanligaste. Vi smälter in extremt mycket på så vis. Både jag och min syster har därför under många år alltid presenterat oss i telefon med både för- och efternamn. För- och efternamn har liksom växt ihop till ett namn. För att vi inte ska förväxlas med någon av alla de andra Annorna (drygt 300.000 st) och Mariorna (nästan 450.000 st). Vi är lätt förväxlingsbara annars. Har det påverkat oss?

Topplistan antal namnbärare i Sverige
KvinnonamnMansnamnEfternamn
1Maria1Erik1Johansson
2Anna2Lars2Andersson
3Margareta3Karl3Karlsson
4Elisabeth4Anders4Nilsson
5Eva5Johan5Eriksson
6Birgitta6Per6Larsson
7Kristina7Nils7Olsson
8Karin8Carl8Persson
9Elisabet9Jan9Svensson
10Marie10Mikael10Gustafsson

2 kommentarer:

  1. Spännande tankar men jag tycker ändå det är konstigt för jag känner inget barn idag som heter Margareta eller Kristina. Någon vuxen men det kan omöjligt vara tilltalsnamnet som dessa listor representerar mer vår historia eller...
    Hur påverkar egentligen vår andranamn oss... och om man inte har ett eller flera andranamn har man ingen historia/tillhörighet då??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte barnnamn, utan namn totalt på befolkningen. Både tilltalsnamn och alla andra förnamn (såsom andranamn) inräknat.

      Just det där med de andra förnamnen/andranamnen är fortsatt traditionellt släkt-relaterade medan föräldrar gärna hittar på nya namn som tilltalsnamn. Så det är väldigt tänkvärt det du skriver, tänker jag - känner man sig starkare knuten till sin släkt om man har gemensamma band i namnet?

      Radera