onsdag 16 april 2014

Vad, hur och varför?

I början av arbetet funderade jag på vad namnet gör med individen som bär det. Efter ett tag riktades mitt fokus inåt, mot det egna jaget och mitt namn. Enbart i vårt land finns det nu levande ca 450 000 personer som bär namnet Maria. Vad har det gjort med mig?

Så, i den här gestaltningen har jag velat ge betraktaren en glimt av Maria, en bland många, förväxlingsbar i en stor tillhörighet och gemenskap. På gott och ont. Ge fokus åt en Maria i taget, så att hon/han inte ska komma bort i just det ögonblicket. I en folksamling av just "Marior". Tecknade och utvalda av mig, efterliknande de verklighetens "Marior" som jag stött på genom livet. Vi får se hur det går när gestaltningen möter omvärlden...



onsdag 9 april 2014

En vägg av fördomar att stjäla från

Nu då! Jag har en idé som jag vill testa! Jag skall försöka ge mig på att rita enkla porträtt av de Marior jag stött på under årens lopp. Fylla ett block, så att man kan försvinna i mängden eller lätt smälta in. Då får jag min folksamling! Men hur ska jag hinna... Ahhh!!!

För något eller några år sedan såg jag en utställning med en ung tjej som heter Melanie Hedlund på kulturhuset i vår lilla stad. Det var roliga bilder som visade ett namnsdagsbarn varje dag hela året runt. Riktigt roligt sätt att skoja med våra fördomar om hur man ska se ut beroende på vad man heter. Här är ett foto från utställningen (tack till Karin Birkedahl, Kulturhuset Fregatten Stenungsund, för bilden och för att du snabbt hjälpte mig få fram namnet på konstnären!):


Jag, Maria, kan vara vem som helst

Satt och ammade när jag kom att tänka på att inte nog med att en Maria är van att försvinna i mängden, hon kan vara en han eller en hon och se ut hur som helst. Och så kom jag att tänka på barnböcker av Stina Wirsén, ni vet, små brokiga figurer som är just vem som helst:

tisdag 8 april 2014

Inspiration

Med 450.000 st Maria i vårt avlånga land tänker man ju att det borde kunna bli några som hörde av sig när man efterlyste "Maria" på Facebook. Och det har det visserligen gjort, men endast ett par som har Maria som andra- eller tredjenamn. Personer som dessutom har mycket ovanliga tilltalsnamn. De tankar som då far genom mitt huvud är att min egen upplevelse av att försvinna i mängden av Marior, att inte ta åt mig när någon ropar "Maria" kanske delas av alla de andra med Maria som tilltalsnamn? I så fall har vi inte bara namnet gemensamt utan också en upplevelse av vår identitet? Jag hade hoppats kunna göra någon form av kollage kring detta, men med så få bilder blir det lite fattigt...

Bilder av folkmassor fortsätter dyka upp i huvudet. Jag behöver utveckla det här på något sätt. Känns som jag måste tänka snabbare - så lite tid kvar till campusträffen! Här kommer några exempel på källor jag hämtar inspiration ifrån:




Vanessa Beecroft

Kanske först och främst den italienska konstnären Vanessa Beecrofts många fantastiska performanser.

"The performances are existential encounters between models and audience, their shame and their expectations. Each performance is made for a specific location and often references the political, historical, or social associations of the place where it is held. Beecroft’s work is deceptively simple in its execution, provoking questions around identity, politics and voyeurism in the complex relationship between viewer, model and context."

källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Vanessa_Beecroft

http://www.vanessabeecroft.com/frameset.html




Figuranter

Installation av svenska konstnären Katerina Mistral som man t.ex kunde se 2006 i Göteborg vid Röda Sten (där vår grupp lunchade, upplevde konst och lärde oss om graffiti bland annat). Här är åskådaren och dess avstånd viktig för hur människofigurerna upplevs. Situationen de befinner sig i blir i centrum - inte figurernas individualitet eftersom de är masstillverkade.

http://www.katerinamistal.com/installation.html#




Terrakottaarmén 

Tänk om jag kunnat skapa något liknande :-). Fast jag vill ju inte ha ett stort gäng Marior som bevakar mig i livet efter detta, så syftet är ju helt klart annat.

"Armén är en del av Qin Shi Huangdis mausoleum (regerade Qin från 246 och hela Kina från 221 fram till sin död 210 f.Kr.) för att vakta dennes grav.

Kejsarens gravområde, av vilket terrakottaarmén är en del, påbörjades 246 f.Kr. och man uppskattar att det tog 700 000 arbetare och hantverkare 39 år att färdigställa det. Dessa lerfigurer är större än genomsnittsmänniskor, 183 cm - 195 cm långa. ... Eftersom alla har unika ansiktsdrag är det möjligt att de ska efterlikna riktiga soldater."

källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Terrakottaarmén

fredag 4 april 2014

Efterlysning:

Finns det några vid namn Maria (inte nödvändigtvis tilltalsnamnet) som vill skänka en selfie till ett konstprojekt? Jag går en utbildning vid HDK, Göteborgs Universitet och håller på med en gestaltning om identitet. Bilderna kommer att visas som ett collage vid redovisningen på kursen. Maila bilden till: maria.kristina.b@gmail.com  Hoppas ni vill vara med! (Dela gärna inlägget)
(utlagt på fb)